Mitt vardagsliv

I höstas köpte jag några nya frukter som jag aldrig smakat förut. Litchi tror jag de hette. En liten frukt med en stor kärna i mitten. Jag sparade kärnorna och nu har jag planterar dem. Får väl se om de händer något. Jag har sökt efter information om hur man planterar dessa kärnor med jag har inte hittat något. Jag la dom i ett glas vatten i två dygn innan jag planterade dem, har fått för mig att man hjälper dem lite på traven på det sättet *ler*
Samtidigt planterade jag även äppelkärnor. 
Tidigare har ju Jamie fått alla kärnor från äpplen eftersom det var hans favoritmat men efter att han dog har jag kommit på mig att ändå spara kärnorna när jag äter äpple. 
Jag har ingen aning om ifall man kan plantera äppelkärnor på det här viset men man måste ju försöka. Inte vet jag vad jag ska göra med plantorna ifall det blir några,  jag kan ju inte plantera äppelträd i hela trädgården *fniss*


Foto Fjällräven                                         Blivande äppelträd och "Litchisar"

Så nu får tårtfatet med kupa bli ett litet växthus och det får bli söndagsglädje denna vecka.

Igår när vi sjösatte badbryggorna så såg jag denna lilla eka. Den såg så ensam och övergiven ut. Fast jag tycker den är vacker. Just en sån båt som man vill ha vid sin brygga när man flyttat till det där drömhuset vid vattnet och har egen brygga. Ekan bör väl då innehålla lite mindre vatten *ler*


Foto Fjällräven                                                                                   Eka i sjönöd

Veckans bild får bli min svägerskas dotter när hon springer genom deras sprinkler. Det var jättevarmt igår och då är det skönt att svalka sig. Jag hade gärna gjort desamma för jag höll på att smälta bort på deras altan.

Foto Fjällräven Blött kallt och skönt i värmen

När jag var hemma i Trollhättan förra veckan berättade mamma att min morbror hade vunnit en tävling. Han gör fantastiska knivar och nu hade han vunnit en tävling innom det området. Han är också jätteduktig när det gäller att göra svepaskar. Jag fick ett fat när jag fyllde år och från början var jag väldigt rädd om det och vågade nästan inte röra det men nu avänder vi det varje dag.
Hur man än vänder och vrider på det så finns det inte en enda vass kant. Man känner inte heller de små träspikarna som håller ihop fatet. Jag kan för mitt liv inte begripa hur det går att göra så slätt och fint. Lika lent som en bäbisrumpa *ler*

Varje gång jag är på en marknad och de säljs svepaskar går jag fram och känner på dem men inga har varit så fina och välgjorda som min morbrors *sade hon stolt*



Foto Fjällräven                                                        Svepask av ask och valnöt

Våren är kommen även hos oss och för att hjälpa den lite på traven köpte jag några blommor som för mig betyder sommar och skolavslutning, marguriter och pelargoner.


Foto Fjällräven                                Marguriter och pelargoner i köksfönstret

Under de år som K gick i skolan hade vi skolavslutningskaffe hemma hos oss. När jag och mina syskon gick i skolan var det kaffe hos mamma. Man kan väl säga att vi hade examenskaffe från -73 till -06, 33 år. (jösses!)
Inte konstigt att man saknar att ha skolabarn.
Kanske man skulle skapa en liten tradition här uppe. Min svägerska har ju fortfarande några skolbarn *ler*
Vilket som så är marguriter förknippade med skolavslutning för mig och skolavslutning är = sommar.
Det får bli veckans söndagsbild.

Kram på er alla.

Idag ska vi ha kalas. Min lille going fyller 40 år (lite åldersnojja har han allt) *ler*
Vad kan då vara bättre söndagsbilder än på paket och förberedelse för kalaset.

Foto Fjällräven                                   I paketet ligger ett lås till mc med larm


Foto Fjällräven                                                 Lite välkomsttugg innan maten

Grattis på födelsedagen älskling. Hoppas din dag blir underbar.
Pussar och kramar i massor.

Nu när våren dundrar in med stormsteg ser man klart och tydligt vad som står i fönstren. Man ser om växterna mår bra eller om dom är näst intill döda. I ett av våra fönster står, eller rättare sagt stod en grön växt, som jag inte vet namnet på, den hade iallafall små blad. Denna växt var jättefin från början men Jamie äter jord och då bet han av blad och rankor för att komma åt jorden vilket resulterade i att det hängde några ynkliga rankor. Växten fick slängas och en ny planterades. Nu har jag lagt stenar så han inte kommer åt jorden. Får väl se hur länge den får överleva.
Passade även på att plantera om andra krukor som står i samma fönster.
Det är skönt när det är gjort så det får bli veckans söndagsglädje.


Foto Fjällräven                                                        Står och suger åt sig vatten


Foto Fjällräven                                                Färdigplanterad

Jag hörde en helikopter utanför vårat hus. Inget konstigt med det eftersom det är sportlov på flera ställen i landet och det betyder att många är på skidsemester i trakten och skidor är = benbrott.
Men jag hörde att helikoptern inte bara åkte förbi utan for lite fram och tillbaka över byn. När jag tittade ut såg jag att det var polisen. Kanske var det det bara en vanlig kontroll för att kontrollera trafiken men det kan ju också vara för att hitta rattonyktra personer.
För nån vecka sen ringde någon polisen för att anmäla en person i vår by om en misstänkt rattfylla. Helikoptern cirklade runt byn men tyvärr lyckades dom inte hitta den misstänkte. Men eftersom han ofta kör full så är det bara en tidsfråga innan dom tar honom. Förhoppningsvis kommer han inte ställa till nån skada innan dess. Jag lovar också dyrt och heligt att jag ringer polisen om jag ser honom (eller någon annan) köra bil på fyllan.
Så min söndagsglädjebild den här veckan får alltså bli polishelikoptern. Det är glädjande att se att polisen fortfarande har lite pengar kvar i potten för att kunna hjälpa oss Jämtlänningar när det behövs.



Foto Fjällräven                                                                           Polishelikopter

I Trollhättan finns ett hus som  från början byggdes (1895) för att vara tingshus, . Under årens lopp har där vandrat många olika föreningar och arbeten. Just nu är det hotell & restaurang och det heter nu Villa Stranna.
Jag jobbade där när studentkåren för högskolan hade det som kårhus.
Det var en otroligt rolig tid men också fruktansvärt jobbigt med arbete dygnet runt, men som tur är ser man nästan alltid bara det roliga när man tänker tillbaka på den tiden. Jag saknar kårlivet och längtar ofta tillbaka till just Stranna. Därför blev jag väldigt glad när jag i födelsedagspresent (år 2000?)fick en tavla som Asbed Kurdian målat och motivet är  just Stranna.
Varje gång jag tittar på tavlan tänker jag på Trollhättan, studentlivet, studenterna eller nått annat som jag förknippar med Stranna.
Jag tycker att de är det absolut finaste huset i hela Trollhättan.

Så det här får bli min söndagsbild eftersom tavlan gör mig glad.



Foto Fjällräven     Stranna målad av Asbed Kurdian