Mitt vardagsliv

Ja jag längtar efter familjen som är där mitt gamla hem var. Jag läntar aldrig till själva Trollhättan utan bäst hade varit om hela familjen kunde flytta hit *ler*

Eftersom jag sitter ganska mycket framför datorn så brukar jag stilla min längtan med ett kort på skrivbordet (dataskärmen).

Så här kan det se ut ibland


Foto Fjällräven                   När jag längtar efter mamma och pappa


Eller så här


Foto Fjällräven När jag längtar efter Kim och Heléna, vilket jag alltid gör.



Just nu ser den ut så här.


Foto Fjällräven Min älskade lille Goje, du bor alldeles för långt bort




Kram på er min kära familj, jag önskar ni var här.

Jag tycker att rosa är väldigt fint och jag önskade att jag kunde ha typ bara rosa kläder. Nu är det så att jag är alldeles för blekrosa i skinnet och har alldeles för stor klädstorlek för att det skulle vara snyggt att ha megamassor med rosa kläder, å jag är väl troligt lite för gammal också=)
Men när Kim och Heléna var här över nyår så blev jag lite rosatokig igen för Heléna är också rosagalen. Hon har ett jättesnyggt rosa underställ, inte att sånt där tråkigt mörkblått som en annan har *suckar avundsjukt*
Ja ja, vilket som så kände jag att jag ville få in lite rosa i tillvaron nu efter allt rött från julen.
Letade efter något att sy bland tygerna och bestämde mig för att sy några "rånarluvor" som vi har under hjälmen när vi åker skoter. Hittade ett randigt mysigt tyg och började sy.
Tyvärr blev den i minsta laget men det var lätt att sy så det är bara att göra ett nytt försök i lite större storlek. Men så här ser den ut iallafall.


Foto Fjällräven                       Rånarluva, modell tjejig=)

Det går åt en och annan luva för jag har en sambo som äter luvor, för inte kan det väl vara så att han lägger bort dom i tid och otid *fniss fniss*

När jag sydde den här upptäckte jag att strykbrädan såg för jävligt ut. Uräkta språket men det gjorde den faktiskt. Kolla själv.


Först hade den ett sånt här tyg och det var inte fräscht längre.





Sen blev den randig och det tyget var definitivt inte fräscht längre



Men nu har den blivit både snygg, roligt och fräsch =)
Och rosa *flinar stort*



Tänk vad roligt det ska bli och stryka nu när strykbrädan blivit så snygg, jättekul, eller hur=)


Kram på er alla goa människobarn

Det är inte kul att bo långt ifrån sin son, jag längtar efter honom hela tiden. Det som gör att det är uthållbart är att jag vet att han bor på samma ort som resten av familjen och får det stödet och den sammanhållningen som jag vill att hans ska ha. Även att han har en underbar sambo, det där med att dela allt i vått och i torrt.
Nu över jul  var jag i Trollhättan och fick spendera lite tid med Kim och Heléna och sen kom de med hit upp och var här i nästan en vecka. Guuuuuud vad det var skönt att ha dem här. Jag vande mig snabbt vid att ha dem här och nu har jag fått abstinens när de har åkt hem *snyft*

Det var svinkallt när deras tåg anlände till Östersund och jag var faktiskt lite nervös över vad vi skulle kunna hitta på under veckan. Hur underhåller man två stadsbarn på 20 & 23 år. Jag som tycker affärsutbudet är under all kritik i Östersund, inte tycker dessa ungdomar om att titta på naturen runtomkring, eller??

En dag spenderade de i Östersund och båda tyckte att det var jättekul, flera affärer som inte finns i Trollhättan. Sen åkte de till Åre en dag, eller rättare sagt en eftermiddag.
Vi åkte upp till våran tomt så de fick se vart de skulle få bo och åka skoter nästa vinter. Kim sa med en gång att han ville komma hit och hjälpa till *ler*
Efter det åkte vi "bakvägen" till Åre och då mötte vi en mycket ilsken tjäder.
Här följer några inte allför skarpa bilder.


Foto Fjällräven

Foto Fjällräven

Foto Fjällräven

Foto Kim

När vi åkte iväg så flög han efter för att sen vända om och visa sin manlighet mot nästa bil.

Jag kan lova att jag hade inte klivit ur bilen under några omständigheter, då hade han nog ätit upp oss=)
Men det var lite häftigt att få se honom, det är inte så ofta man får den chansen, så det var kul.

När vi kom till Åre startade vi i chokladfabriken, det var gott=) Det blev dyrt för Mats, han får nog välja ett sällskap som inte är sådana gottegrisar nästa gång *fniss fniss*


Vi gick runt lite i Åre och där passade vi på att handla lite kläder så vi kunde klara den isande kylan. Kim fyndade varma tjocksockar, vantar och ett underställ i mysig tunn fleece.
Vi fikade och sen for vi hem igen för att laga middag hemma.


Foto Fjällräven                                              Mats Kim och Heléna i Åre

På kvällen efter middagen klädde vi på oss skoteroveraller och åkte till Mobacken. Två på skoter och två med spark. Vi hade med oss tefatspulkor och åkte i mobacken, Mats fick dra upp oss med skotern. Det var jättekul.
Vi höll på att tippa med skotern när vi skulle över en snövall och jag fick lite panik, som vanligt, men eftersom jag fick kasta mig av den i en sälliknande manöver så fick vi oss ett gott skratt allafall. Om jag inte minns helt fel så tror jag Kim skrattade mest,
oj oj oj, det kan stå dig dyrt när det är dags för födelsedagspresent =0)

På nyårsafton lånade vi en skoter av svärmor och svärfar och for ut på en skotertur. Mats och jag på våran och Kim och Heléna på Sune & Lenas. Vi var klädda varmt och hade med oss korv och bröd för att grillas och glögg, kaffe och bulle.
Vi åkte inte så långt, det tar betydligt längre tid med skoter än med bil och jag tror att vi bara förflyttade oss 3-4 mil på 3,5 h inkl fikarast. Det är lite för lite snö och det blir väldigt guppigt när man åker.

Vi hittade ett litet torp där det var en plan yta utanför huset och där bestämde vi oss för att stanna och fika.


Foto Fjällräven            Här ska det grillas korv och värmas glögg



Foto Fjällräven           Vår skoter (längst fram) och svärföräldrarnas.



Foto Fjällräven Heléna bäddade vi ner mellan fällarna för hon var lite frusen.



Vi provade att åka ut på Storsjön då det bara var ca 1,5 km den vägen hem istället för skoterleden som var på ca 1,4 mil men vi kom bara några meter ut på sjön när jag fick panik (igen). Jag blev så rädd när jag såg att snön på isen var mörkare på vissa ställen, det bara skrek i skallen på mig att det var öppet vatten under snön. Det var det naturligtvis inte eftersom det varit jättekallt under en längre tid. Men jag var så rädd att jag höll på att kräkas i hjälmen. Men eftersom jag har världens snällaste och mest förstående sambo så vände vi skotrarna och körde den långa vägen hem, utan problem eller sura miner. Heléna var också mycket tacksam för hon var viss lika rädd som jag.

Bortsett från sjöpaniken så var det en härlig skotertur och vi var skönt trötta när vi kom hem.

Vi bestämde snabbt att vi var för trötta för att klä upp oss i nyårskläder och införde en ny tradition att ha myskläder på sig på nyårsafton, klä upp sig kan man göra vid andra tillfällen.

Nyårsmenyn bestod av
Förrätt: Toast Skagen (precis som resten av sveriges befolkning)
Varmrätt: Smördegsinbakad pressad potatis med quornfilé och pepparbiff (återkommer med recept på detta då det var en mycket god rätt)
Efterrätt: Chokladkaka med chokladgrädde

Mätta och stinna slöade vi i soffan och var inte helt säkra på att vi skulle orka vara vakna till tolvslaget men vi överaskade oss själva och skålade in det nya året med cola, vatten och juice =)

På nyårsdagen körde vi Kim och Heléna till tåget som skulle ta dem hem till Trollhättan igen och resan hem gick bra för dem, bara 10 minuter försening (kors i taket för sj).


Medans Heléna var här lärde hon sig sticka, en mössa ska det bli. Hon har stickat när hon var barn men inte på de senaste årtiondet och jag måste säga att hon var väldigt lättlärd.


Foto Fjällräven                                                          Heléna och Kim


Foto Fjällräven                          En mycket konsentrerad Heléna =)

Jag hoppas att det inte tar allför lång tid innan jag träffar mina gullungar igen, jag önskar verkligen att vi bodde närmare varann. Saknar er jättemycket hela tiden. Pussar och kramar i massor, älskar er.


Kram på er alla människobarn