På kylskåpet
Pappa undrade vilken vägg han och mamma satt på. Han blev lite avundsjuk att Kim fått hedersplatsen på tavellisten över tv-n *ler*
Då måste jag ju visa vart mor och far sitter.
Naturligtvis är foton på familjen uppsatta på kylskåpet, det är ju där jag är mest =)
Foto Fjällräven Vårat kylskåp
Foto Fjällräven Familjen
Saknar er vansinnigt mycket. Vi ses om 11 dagar *längtar*
Kram på er alla människobarn
Söndagsglädje 27 september
Häromdagen fick jag äntligen upp lite tavlor och en tavellist på väggen bakom tv i vardagsrummet. Jag ville ha fram lite bilder på Kim och igår köpte jag jättefina ramar på Lagerhause i Sundsvall.
Foto Fjällräven Guldsonen i nya fina ramar
Foto Fjällräven Retroramar med djup
Jag har ytterligare en bild som jag inte hittat någon bra ram till och jag blev lite besviken när jag var på Ikea igår och upptäkte att de har väldigt dåligt utbud av ramar nuförtiden.
Jag får leta vidare här i trakten.
Kram på er alla människobarn
Nystmaskin
Jag har en garnvinda men nystmaskinen har jag lånat av moster Birgitta (Mats moster).
Foto Fjällräven Nystar det lökskalsfärgade garnet
Foto Fjällräven Birgittas nystmaskin
Foto Fjällräven Färdignystade garnhärvor
Stapeln längst till höger är ryagarn som jag köpte på Grunnebogarn tidigare i år.
Mittenstapeln är vitt och grått garn som jag växtfärgat med krapp och lökskal.
Stapeln till vänster är rosa ryagarn som jag färgade om med krapp.
Foto Fjällräven Rosa ryagarn som färgats rött av krapp
Jag hoppas det blir många tomtar av dessa garner, tiden flyger ju fram och snart är det jul.
Jag måste också skaffa mig en egen nystmaskin, jag har en hel bärkasse med garnhärvor och även om Birgitta sa att jag kunde låna hennes tills jag var klar så vill jag ändå ha en egen. Jag klarar inte av att veva mer än ett eller två nystan per gång och har men en egen behöver man inte känna pressen på att lämna tillbaka den.
Så pappa, om du stöter på en sån här på nån loppis kan du väl hojta till. En ny kostar ca 300 kr och jag vill gärna betala mindre om det går.
Kram på er alla människobarn.
Glad för en faktura
Ja då är man lättroad.
Det är väl sällan man blir glad när räkningarna dimper ner i postboxen men den här gången blev jag faktiskt det.
Jag gick en kurs i tovning i våras och det var jättekul. Jag fick ett mejl efter kursens slut där dom undrade om jag var intresserad av att fortsätta till hösten.
Javiss vill jag det.
Men förra veckan undrade jag varför jag inte fått någon kallelse och inbetalningsavi. Mejlade mannen som jag fått förfrågan av tidigare och han svarade att så fort kursen fått tillräckligt med kursddeltagare så ska den starta.
Tänk om det inte blir någon tovning i höst! *ve och fasa* Det är ju säkert för sent att anmäla sig till någon annan kurs.
Men i fredags kom fakturan och nu är det bara att betala 975 kr och infinna sig i Slöjdsalen på Soliden, Östersund på torsdag kl 18.30
Hoppas det är någon där som bor åt mitt håll, då kan man samåka och jag slipper köra på känn i mörkret.
Tyvärr kommer jag missa ett tillfälle efterom jag ska ner till Trollhättan men så är det ju, man kan ju inte vara på två ställen samtidigt.
Så nu behöver jag bara komma på vad jag kan tova. Kom med förlag är ni snälla.
Jag har bestämt mig för att tova ett par höga stövlar, typ som dom här.
Foto Fjällräven Dessa har Maria Österberg från Sikås gjort.
Sen har jag också tänkt göra tomtar som ska stå i trappen. Det ska vara tomtar i olika storlekar där de största ska vara runt 50 cm.
Men som sagt, jag behöver förslag på fler saker som jag kan göra.
Funderar lite på att göra gardiner i nunotovning. Man tovar in ull i tunna tyger. Det går att göra det mest fantastiska mönster.
Jag vill också prova på att göra en tavla av något slag, den ska isåfall vara ca 55 cm bred och max 80 cm lång. Måste komma på ett snajsit motiv.
Man kan tova nästan vad som helst, det är bara fantasin som sätter gränser.
Måste se till att mina vantar, som jag tovade på den första tovningskursen jag gick, blir färdiga innan vintern kommer. Det var en endagarskurs på Syssla i Östersund, där man fick prova på att tova några timmar. Jag tror inte att dessa vantar kommer att hålla för några större påfrestningar som snöskottning eller liknande men de är säkert varma och sköna att ha till och från jobbet.
Foto Fjällräven Mina första & enda tovade vantar
Foto Fjällräven
Inga bondegener
Det var först när jag gnuggade lite på den som jag kände att den luktade morot.
Foto Fjällräven Miniatyrmorot
Ja det blev inga stuvade morötter den dagen i allafall *ler*
Glömda rum
Vädret såg ut att vara väldigt mycket emot oss men strax före föreställningen sken det upp och himlen hälsade oss alla välkomna *ler*
Håkan Bring Huczkowski, konstnär och författare hälsade oss alla välkomna och berättade att vi nu skulle få följa med på en resa genom glömda rum (=barndomen).
Han bad oss också stänga av mobiltelefoner och att inte fotografera under föreställningen. Därför är det ont om bilder.
Foto Fjällräven Håkan Bring Huczkowski
Vi fick följa efter Håkan när han gick i lugn takt samtidigt som han nystade upp mattrasor till ett stort nystan. Vi gick förbi en toalettstol som var placerad i sjön. Varför vet jag inte?
Foto Fjällräven Går visst att plantera i det mesta *ler*
Vi gick vidare och där stod ett par sparkar, också i sjön. Är det konst så är det *ler*
Foto Fjällräven Sommaren kom snabbt i år
Vi fick höra en inspelning där man hörde några kvinnor tala på Jämtska samtidigt som man förstod att dom bakade tunnbröd. Åsa dansar på bakstugans tak, bakstugan är klädd i trasmattor.
Helt plötsligt ser vi Åsa åka skidor på gräsängen. Hon dansade runt och gjorde kullerbyttor och hjulade. Precis som barn gör.
Rätt som det är skriver Åsa en massa namn på en stugas yttervägg.
Håkans mamma Helena sjunger en liten visa.
Under hela föreställningen hör man ljudet från ett sågverk.
Foto Lånad från ÖP
Jag kan inte förklara vad det var som gjorde att det var en helt underbar föreställning.
När den startade så kändes det lite pinsamt, att se två personer veva och vifta med armarna och sen dansa runt i nån slags modern dans.
Men allt eftersom vi fick följa med i föreställningen så föll ett lugn över kroppen och allt ver väldigt rofyllt.
Till och med Mats som inte är så noga med sånt här i vanliga fall tyckte det var fint.
Nytt bord
eller nytt kanske man inte kan säga men det är nyinförskaffat, ja iallafall en del av det.
Häromsisten kom jag hem till mina vänner Conny och Lisbeth. I deras hall stod ett ljusbord som jag blev överförtjust i. Det ska slängas, sa dom. Vill du ha det?
JAAAAAA, JÄTTEGÄRNA!!!
Fast jag måste nog höra med Mats först för jag ser att det väger ett halvt ton, sa jag.
Hem och pratade med Mats och eftersom han är den snällaste personen i hela världen så var det naturligtvis inga problem. Puss älskling.
Sagt och gjort, Conny och Mats bar hem denna tunga pjäs. Först ner för deras trappa och sen upp för våran spiraltrapp till andra våningen. Även om bordet i sig är tungt så var nog det jobbigaste att det inte fanns något bra grepp i underdelen att bära i. Visst är det skönt med starka karlar =)
Foto Fjällräven Mats och Conny.
Foto Fjällräven Så här ser det ut utan bordsskiva.
Pappa, längst ner på foten så är det en liten grej som man kan vippa på. Lite som pianopedaler. Vet du vad den är bra för? Vi kan inte se nån skillnad när vi trampar på den. Det blir ingen skillnad i höj-och sänkpedalen. Vi trodde först att det var någon slags låsning.
Kan du inte svara på detta är det helt enkelt så att du får komma hit och titta =)
Själva ljusbordet står förvarat i källaren än så länge. Det blir för högt att sitta vid om man ska använda det som vanligt bord. Men eftersom jag inte kunde vänta med att hitta den rätta bordsskivan så slaktade jag mitt vardagsrumsbord.
Bort med bordsbenen och sen fick vi såga lite för att krysset på den nya foten skulle passa och simsalabim så var det klart.
Foto Fjällräven Pysselbordet är på plats
Helt perfekt, jag kan välja om jag vill stå eller sitta. Bara att trampa på pedalen för att ställa in önskad höjd. Jag kan också tippa bordet om jag vill, men det är jag inte så stort behov av.
Jag ska försöka hitta en rund bordsskiva, för även om det oftast bara är jag och Mats här och 99% av tiden är det bara jag som sitter vid detta bord så är det bra om det går att använda vid kalas och dyligt. Som det är nu så är det bara plats för 4-6 personer.
Såg när jag tog den här bilden i gårkväll att vi har världens minsta taklampa. Den var helt okej då, för tre år sedan. Hur kunde jag tycka det???
Tur vi ska till Ikea nästa helg, kanske jag kan hitta en annan lampa då.
Javisst, ni hörde (läste) rätt. JAG SKA TILL IKEA, BILTEMA OCH ALLA ANDRA AFFÄRER I BIRSTA, SUNDSVALL OCH JAG BEHÖVER INTE BLÅSA IGENOM PÅ 30 MINUTER. JIPPIE!!!!
Grattiskort
Förra söndagen fyllde Kims sambo, Heléna, 20 år. Det hade varit jättekul att få vara med på kalaset men det är helt enkelt för långt att åka ner till Trollhättan över en helg.
Tänkte bjuda ut dom på middag när jag åker ner i oktober, alltid trevligt med lite restaurangbesök.
Jag gjorde ett kort till Heléna iallafall och skickade ner det.
Foto Fjällräven Grattis Heléna på 20-årsdagen
Foto Fjällräven Insidan fick en sedelficka
Susanne, som jag jobbar ihop med, hennes pappa fyller 70 år snart och hon och hennes syskon ska ge honom en showbiljett. Han och hans fru ska åka till Lycksele för att titta på Pistvakt. Mat och hotell ingår hela helegn.
Jag vill också fylla år och få en sån resa =)
Jag gjorde ett kort med lite hintar om vad komma skall.
Fjället är ju naturligtvis Svartlien (vilket står på skylten brevid fjället) och resan från Piteå (jag tror det är där dom bor!?!) till Lycksele är 22 mil, står på skylten längt upp till höger.
Ockelboskotern fick också vara med.
Foto Fjällräven Grattis kort till Susannes pappa
Foto Fjällräven Insida med ficka för bokningspappret.
