Äntligen

En bild säger mer än tusen ord =D


Foto Fjällräven                                       Underbart rinnande vatten =)



Födelsedagspresent

Bättre sent än aldrig. Jag fick presentkort av min moster och mina kusiner när jag fyllde år och äntligen har jag handlat något. Tanken var att jag skulle köpa mig en Marimekkoskål men jag har inte hittat någon i rätt färg här i Östersund så nu köpte jag tre Margaretaskålar istället.
Jag har länge velat ha dessa skålar men snålheten har tagit över. Har helt enkelt tyckt det varit för dyrt när en skål kostar 200 spänn.
Men har man nu snälla släktingar som ger generösa födelsedagspresenter så kan man köpa sånt här =)


Foto Fjällräven                                                            Margareta x 3

Köpte även lock till de två större skålarna, till den lille fanns det inget lock.

Så tusen tack Totta, Malena, Robban & Inger . Nu kan jag äntligen baka med lite stil =D



Inte ens en pool

Igår grävdes vår gräsmatta upp för nu hade man hittat läckan. Efter många timmars grävande såg gräsmattan ut så här. Det är ungefär 2½ meter djupt och fodrar vi gropen med något vattentätt så har vi en skaplig badtunna =)


Foto Fjällräven                                                Blir det en pool tro?

Vi var ju rätt övertygade om att vi skulle få tillbaka vattnet på kvällen. Men ICKE!!!
Det var ingen läcka på vår tomt. Så nu står vi här med världens jättehål i gräsmattan och fortfarande inget vatten.

Nu har de grävt på flera ställen här i byn, vi är fyra hus som omfattas av det här och vad jag sett så är det nu tre stora gropar. Jag hör nu i skrivandets stund att de gräver bortöver och vi håller tummarna på att de ska hitta läckan. Kanske vi då kan få vatten över helgen.


Ja ni lär ju få höra fortsättningen om detta lilla drama.

Kram på er alla människobarn

H2O

Nu är jag less på det här. Vi har inget vattten *suck*
Ja ja ja, jag vet att det är ett lyxproblem, jag vet att massor med människor lever utan vatten.
Men jag tycker det är skitjobbigt iallafall att vara utan vatten.
Vi har fått bunkra upp med vattenhinkar så vi kan spola på toaletten och lite dricksvatten har vi också. Tyvärr så kan inte jag lyfta en hink med vatten för att spola i toan utan jag står med en liten bunke på kan 1½ liter vatten och försöker få till ett svuuuusch i toan. Kan berätta för er att det går inte.
I natt fick Mats montera bort bakstycket på toaletten så jag kan hälla i vatten i toatanken för att kunna spola på riktigt. Men fattar ni vad mycket vatten det går åt till en spolning, så jävla (ursäkta språket) många hinkar med vatten har vi inte.
Och av nån underlig anledning så är jag kissnödig hela tiden, jag som kan gå en hel dag och hålla mig. Det måste vara psykiskt.



Foto Fjällräven                           Vatten, vatten, bara vanligt vatten.


Jag visste att jag skulle få användning av mina papperskorgar från Ikea =)



Foto Fjällräven                                                             Toa utan huv

Jag har ju lite toaäckelfobi. Kan informera om att den inte blir bättre när man ser den där äckliga tanken. Varför bygger man en toalett där man måste lyfta av hela bakstycket för att komma åt tanken? Normalt är det ju ett lock som bara är att vrida på.


Foto Fjällräven

Varför slita på kranen när man kan hälla upp lite vatten i en bunke för att tvätta händerna?




Foto Mats                             En mycket snäll och trevlig vattenman

Även om jag är vansinnigt less på att vara utan vatten så måste jag säga att mannen från leta-vatten-läckan-bolaget har varit jättetrevlig och hjälpsam. Han har väntat med att stänga av vattnet tills vi hunnit fylla upp vatten i hinkar och ringt för att tala om hur det fortlöper.
Det var igår morse han kom hit för att tala om att vattnet skulle stängas av och i kväll var han hit och berättade att vi inte får något vatten i morgon heller men att de jobbar för fulla muggar för att hitta läckan och sen laga den.
Just nu önskar jag att vi hade ett utedass, där behöver man inget vatten.


Kram på er alla människobarn





Svenska dansband

Förra söndagen gjorde jag en lite vända till stan, hade några ärenden men eftersom vi snackar om Östersund så betyder det att väldigt få affärer är öppna på söndagar (tänkte inte på det innan jag for in).
Nåväl, jag hamnade på en bokrea iallafall och där hittade jag en bok som jag bara var tvungen att köpa.


Foto Fjällräven

Nu är det ju inte så att jag gillar dansbandsmusik, det är nog snarare så att den sortens musik abslout INTE spelas i vårt hem.
Men när jag bläddrade i den här boken så hittade jag en sida som gjorde att jag var tvungen att köpa den.


Foto Fjällräven                               Kolla här, världens bästa pappa

Jag blev jätteglad när jag såg den här och längtade hem väldigt mycket just i den stunden =)
Jag skickade boken till pappa och han blev också glad, han hade inte sett den tidigare.

Ps, min arbetskamrats sambo är också med i boken. Nu har jag ju minne som en guldfisk så jag kommer inte riktigt ihåg vad dom hette, kan varit Zäta eller nåt, vi bor ju i Z län och jag har för mig att det var nåt sånt. Susanne, vad var det Örjans band hette?


Kram på er alla människobarn.




Vårkänslor

Idag kom jag mig äntligen för att börja så lite frön.
Det blev tomater, gul och röd paprika, tagetes och nån annan liten blomma som heter zinnia.


Foto Fjällräven                                        Blivande växter (hoppas jag)

Det ska bli intressant att se vad som tar sig och om det går att få till tomater här i norr utan växthus. Vi har ett litet hörn som jag tänkte göra till tomat-och paprikaplats, om jag får för vår hyresvärd vill säga. Där blir det varmt och mysigt för solen behöver inte tränga igenom sina strålar genom alla (förbannade) träd och buskar som vi har på framsidan (entrésidan) av huset. Fast å andra sidan är vägen precis brevid den här soliga paltsen, men det är ju inte någon autostrada här i lilla Trångsviken så det ska nog bli bra. Tomaterna som man köper i affären är nog betydligt giftigare.

Jag återkommer med info om hur det går.

Kram på er alla männskobarn







Flamsingo

Ja jag har nu virkat en Flamsingo. Det är en fågel av typ, Mia Bengtsson (hon som skrivit boken Virka amigurumi).

Ännu en virkad sak som jag inte riktigt vet vad jag ska göra med. Han har fått en plats i fönstret så länge för jag tycker han är lite vårig med sina rosa och oranga färger. Undra varför jag säger han?



Foto Fjällräven



Foto Fjällräven



Foto Fjällräven



Foto Fjällräven

Ja så nu står han i fönstret, tillsammans med kaninen Hugo.


Foto Fjällräven

Frågan är väl vad Mats tycker om att ha en massa gossedjur i vardagsrumsfönstret =)



Kram på er alla människobarn

Global uppvärmning?

Nja riktigt så illa tror jag inte att det är just för det här inlägget, men man vet ju aldrig.

I söndags åkte jag upp bageriet med snus till Mats och då såg jag att det hängde JÄTTELÅNGA istappar från taket och jag önskade att jag hade kameran med mig så jag kunde föreviga det. Det var så otroligt vacker.
Jag skickade med Mats kameran i tisdags så han kunde ta några bilder, tyvärr har en hel del smält bort i den varma vårvintersolen. Men här kommer några bilder ändå.


Foto Mats


Foto Mats
Kolla in istappen som är i vänstra framkant av bilden, den var enorm i söndags och gick nästan hela vägen från tak till mark. Nu verkar någon brutit av den och ställt den i snön. Synd, för jag tror inte att någon av arbetarna går den vägen.



Foto Mats

Det är lite mäktigt med sitappar, tycker jag. Så länge de hänger från taket och inte rwmlar ner på någon, vill säga.



Kram på er alla människobarn


Vuxenpoäng

Jag tycker att jag är ganska vuxen, jag har heller aldrig haft någon åldersnoja. Jag tycker det är skönt att bli äldre för livet känns tryggare och tryggare ju fler år som läggs på. Sen är det klart att man kan drömma sig bort ibland när man tänker på vissa tider i livet. 90-talet exempel, det var ett roligt årtionde med mycket fart och fläkt, jag kan skratta så tårarna rinner när jag tänker på alla underbara (och även mindre underbara) äventyr vi tog oss igenom (VI= syster yster, sonen, broder och kusiner). Alla resor, festivaler, krogrundor och miljontals med fikastunder där gårdagen dissekerades eller nästa upptåg planerades.
Men även om vi hade vansinnigt roligt så skulle jag nog inte vilja leva på det sättet idag.
Jag är väldigt nöjd med vardagen som den ser ut idag, lugn och fridfull med massor av kärlek.

Vad jag egentligen ville säga var att jag trodde att jag var väldigt vuxen. Men så härom veckan så hittade vi denna annonsen i tidningen och då kände jag att nu först var de flesta vuxenpoängen plockade =)



Det kändes alltså lite vuxet att se sitt namn i tidningen efter att vi köpt en tomt som vi ska bygga ett litet hus på *ler väldigt stolt*

Jag hoppas att det inte dröjer alltför länge innan vi har ett hus på vår lilla tomt, men vi skyndar långsamt, vi sitter inte i sjön, vi ska planera detta noga.

Kram på er alla människobarn



RSS 2.0