Jag vet inte
Jag började blogga bara för att hålla min kära familj uppdaterad på hur jag har det här i norr. Allra mest var det för att jag och syster yster skickade bilder på allt vi handlade eller hade gjort. Eftersom vi, innan jag flyttade, träffades näst intill dagligen och berättde allt för varandra så var det naturligt att jag ringde till henne för att berätta vad jag gjort här uppe.
Nu har det absolut värsta hänt, Millan är sjuk, mycket sjuk. För 16 dagar sen fick hon en hjärnblödning. Jag vet inte riktigt hur jag ska klara mig utan henne, för det kan ta lång tid innan vi kan ha våra telefonsamtal igen. Än så länge ligger hon i respirator. Mats och jag var ner till Trollhättan och det var skönt att hälsa på henne men det var också fruktansvärt hemskt att se min älskade syster i ett sånt tillstånd. Det är jättejobbigt att vara så långt ifrån henne. Att inte varje dag kunna hälsa på dig Millan, krama dig, prata med dig. Jag saknar sig så himla mycket.
Jag har börjat skriva en slags dagbok till dig, den kan du läsa i sen när du blivit frisk. Där kommer jag skriva allt som vi normalt skulle pratat om på telefon.
Först tänkte jag att jag lägger ner bloggandet för varför skulle jag skriva här när Millan ändå inte kan läsa det men pappa sa att han gärna ville veta vad som händer här, att han ville se mina söndagsbilder igen. Kanske det är så, att jag ska fortsätta leva ett normalt liv här, för inte blir det bättre för Millan om jag slutar ha roligt. Fast det är jobbigt att skratta, som om jag inte har rätt att skratta längre.
SNÄLLA MILLAN, VAKNA SNART. JAG BEHÖVER DIG.
Du är den bästa systern man kan ha. Jag älskar dig så jättemycket.
Kram på er hela min underbara familj, vi måste tro på att allt blir bra.
Åh, det var tråkigt att läsa. Styrkekramar till dig!
Tack Helen.
Jag är också väldigt glad att du börjar blogga igen, även om jag förstår att det är trögt för dej! Men vi är några stycken som bryr oss om hur DU mår också vettu...även om du inte fattar det!!!
Saknar dig, Ammii!!!
Tusen kramar från Totta i söder
Snälla, fortsätt blogga! Det har blivit en rutin att gå in och kolla vad du sysslar med däruppe =)
Sen håller vi alla tummar som går att hålla för att Millan ska tillfriskna så fort det går. Kramar i massor från oss i Nol!
Oj, tack snälla ni. Jag ska försöka så gott jag kan att hålla bloggandet vid liv.
Kram på er all.
Du skriver väldigt fint om din syster och hur du känner nu. Jag vill gärna fortsätta läsa om hur du har det och hur du känner för du är en viktig person för mig. Så lägg för all del inte ner din blogg. Den enda jag läser förutom min dotters.
Tack Alf. Jag ska försöka komma igång igen.
Kram på dig
Tack älskade Ammii för att du börjat skriva igen, har saknat det. Vi tänker alla på Millan och ser fram mot ett tillfrisknande så småningom.Tankarna finns där hela tiden,även Jimmie. För attgå över till något helt annat,påskkäringen är ju underbar även det andra du gjort, vi hörs av snart igen Kramar på er
