Jösses vilken vecka!
I tisdags var jag hos en sjukgymnast för första gången sen jag flyttade hit. Jag var lite nervös för vad han skulle hitta på och så här i efterhand kan jag villigt erkänna att jag aldrig skulle gått dit om jag vetat hur denna vecka skulle bli.
Allt startade med att jag fick berätta om mina besvär och lite om hur livet i allmänhet har varit, olyckor och diverse kroppsliga händelser. Efter det blev jag undersökt och det konstaterades att jag var otroliogt stel i stort sett hela kroppen. Han tryckte och klämde på delar av kroppen som jag gladerligen skulle kunna sälja extremt billigt. Jag fick böja, bända och tänja mig för att visa hur rörlig jag var och allt detta resulterade i att jag inte sov mer än ett par timmar de närmsta dygnen. Simningen på tisdagskvällen fick också ställas in *tråkigt*
Jag fick ett återbesök två dagar senare och då skulle jag prova på akupunktur.
Fy satan vad nervös jag var innan jag kom dit. Jag var kräkfärdig och skakig i hela kroppen.
Tyvärr, ja jag säger tyvärr, blev inte akupunkturen av. Så sprut- och nålrädd som jag är så kan det ändå inte vara värre än vad jag fick uppleva på det besöket. Han började peta på kotorna i rygg/nacke och rätt var det var så drämde han till och det small till och luften gick ur mig. Tårarna sprutade och det gjorde så ont att jag trodde nästan att slutet var nära. Jag har varit hos en kiropraktor förut och det är ju alltid lite obehagligt när det knäpper och bänds i leder men även om det gör ont precis för stunden så går det ju över i nästa sekund. Det gjorde inte detta.
Jag hade tänkt gå in på affären innan jag skulle åka hem men jag avstod för jag trodde helt uppriktigt att jag skulle bryta samman totalt bara någon stötte till mig. Det var tur jag åkte hem för ungefär 30 minuter efter behandligen så kom huvudvärken med stort H. Det gjorde så ont i huvudet att jag fick lägga mig ner och vira en svart tröja runt huvudet för att stänga ute allt ljus. Telefonen ringde och jag skulle upp för att svara = kräkning. La mig igen och försökte efter en stund resa mig igen för att dra för att dra för gardinerna = kräkning.
Det tog 3½ h innan jag kunde kliva ur sängen. Jag hade ont i ryggen och huvudet värkte men det var ialla fall överkomligt.
Dagen efter hade jag ännu ett besök inbokat och när jag kom dit berättade jag om hur jag mått och fortfarande mådde. Han var lite fundersam och sen sa han att så brutalt skulle det inte blivit och han skulle inte göra om det. Tack för det sa jag och erkände att om han skulle föreslagit samma behandling igen så skulle jag avsluta vår bekantskap.
Jag fick istället lägga mig på en massagebänk och där skulle jag ligga i 20 minuter med akupunkturnålar i huvud, armar, händer, knän och fötter. Efter 5 nålar fick jag panik och började gråta och hyperflämta lite. Det gjorde inte alls ont men jag var extremt rädd (= fjantig alltså). M som kört mig dit fick komma in och sitta brevid mig och därefter sattes ytterligare nålar in men fötterna vägrade jag.
Så summan av kardemumma var att jag hade jävligt ont i kroppen efter tidigare behandlingar och för att jag legat stilla i samma ställning för länge. Det kändes varmt och lite surrig under tiden men någon smärtlindring kände jag absolut inte. Förhoppningsvis kommer det bli bättre när jag gjort det några gånger och inte är så paniskt rädd.
Bilden är lånad från .danielsuurna.se
Oj då, det här blev visst ett klagande och gnällande inlägg men veckan har faktiskt varit jobbig. Inte har jag kunnat komma på någon bra söndagsglädjebild heller.
Ja ja, snart är det en ny vecka och jag ska simma på måndag, få nya nålstick på tisdag och syjuntan startar på onsdag...måste ju betyda att den blir bättre än den som varit *ler*
Måste ändå säga att jag faktiskt är lite nöjd med mig själv som vågade prova akupunktur, även om jag flippade ur lite. Undra om det finns akupunktur för att sockerberoende?? Måste nog kolla upp det.
Tjingeling alla snälla människor.
Allt startade med att jag fick berätta om mina besvär och lite om hur livet i allmänhet har varit, olyckor och diverse kroppsliga händelser. Efter det blev jag undersökt och det konstaterades att jag var otroliogt stel i stort sett hela kroppen. Han tryckte och klämde på delar av kroppen som jag gladerligen skulle kunna sälja extremt billigt. Jag fick böja, bända och tänja mig för att visa hur rörlig jag var och allt detta resulterade i att jag inte sov mer än ett par timmar de närmsta dygnen. Simningen på tisdagskvällen fick också ställas in *tråkigt*
Jag fick ett återbesök två dagar senare och då skulle jag prova på akupunktur.
Fy satan vad nervös jag var innan jag kom dit. Jag var kräkfärdig och skakig i hela kroppen.
Tyvärr, ja jag säger tyvärr, blev inte akupunkturen av. Så sprut- och nålrädd som jag är så kan det ändå inte vara värre än vad jag fick uppleva på det besöket. Han började peta på kotorna i rygg/nacke och rätt var det var så drämde han till och det small till och luften gick ur mig. Tårarna sprutade och det gjorde så ont att jag trodde nästan att slutet var nära. Jag har varit hos en kiropraktor förut och det är ju alltid lite obehagligt när det knäpper och bänds i leder men även om det gör ont precis för stunden så går det ju över i nästa sekund. Det gjorde inte detta.
Jag hade tänkt gå in på affären innan jag skulle åka hem men jag avstod för jag trodde helt uppriktigt att jag skulle bryta samman totalt bara någon stötte till mig. Det var tur jag åkte hem för ungefär 30 minuter efter behandligen så kom huvudvärken med stort H. Det gjorde så ont i huvudet att jag fick lägga mig ner och vira en svart tröja runt huvudet för att stänga ute allt ljus. Telefonen ringde och jag skulle upp för att svara = kräkning. La mig igen och försökte efter en stund resa mig igen för att dra för att dra för gardinerna = kräkning.
Det tog 3½ h innan jag kunde kliva ur sängen. Jag hade ont i ryggen och huvudet värkte men det var ialla fall överkomligt.
Dagen efter hade jag ännu ett besök inbokat och när jag kom dit berättade jag om hur jag mått och fortfarande mådde. Han var lite fundersam och sen sa han att så brutalt skulle det inte blivit och han skulle inte göra om det. Tack för det sa jag och erkände att om han skulle föreslagit samma behandling igen så skulle jag avsluta vår bekantskap.
Jag fick istället lägga mig på en massagebänk och där skulle jag ligga i 20 minuter med akupunkturnålar i huvud, armar, händer, knän och fötter. Efter 5 nålar fick jag panik och började gråta och hyperflämta lite. Det gjorde inte alls ont men jag var extremt rädd (= fjantig alltså). M som kört mig dit fick komma in och sitta brevid mig och därefter sattes ytterligare nålar in men fötterna vägrade jag.
Så summan av kardemumma var att jag hade jävligt ont i kroppen efter tidigare behandlingar och för att jag legat stilla i samma ställning för länge. Det kändes varmt och lite surrig under tiden men någon smärtlindring kände jag absolut inte. Förhoppningsvis kommer det bli bättre när jag gjort det några gånger och inte är så paniskt rädd.
Bilden är lånad från .danielsuurna.se
Oj då, det här blev visst ett klagande och gnällande inlägg men veckan har faktiskt varit jobbig. Inte har jag kunnat komma på någon bra söndagsglädjebild heller.
Ja ja, snart är det en ny vecka och jag ska simma på måndag, få nya nålstick på tisdag och syjuntan startar på onsdag...måste ju betyda att den blir bättre än den som varit *ler*
Måste ändå säga att jag faktiskt är lite nöjd med mig själv som vågade prova akupunktur, även om jag flippade ur lite. Undra om det finns akupunktur för att sockerberoende?? Måste nog kolla upp det.
Tjingeling alla snälla människor.
Kommentarer
Postat av: Storasyster
Stackars, stackars dej. Hoppas att den här veckan blir mycket bättre. Ja, sämre kan den väl knappast bli.
Jag har för mej att några nålar sätts på öronen, för att bli av med gottegrisen (den lille tjocke som är inneboende i oss).
Kram kram
Trackback
