Höst och sen kommer vinter

Min Iphone: Gamle Dal
 
Kan inte förstå att en del inte gillar hösten, den är ju fantastisk för att inte tala om att efter höst kommer vinter :-)
 
Kram på er alla människobarn
 

Jag gillar smått

 
 
 
 
 
 

En promenad runt Slussarna

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Skogens guld

Idag har jag plockat hjortron för första gången, precis utanför huset (i Bratteggen)
Faktiskt så har jag aldrig sett levande hjortron förut, bara som sylt i affären =)


                                                                                                          Skogens guld + lite blåbär


Hade inte så värst mycket tid på mig att leta men jag ska nog ta mig en närmare titt runt tomten i helgen.

Jag såg andra blåa bär, inte blåbär alltså. Är det någon som vet vad detta är för något? Kan man äta dem?



Bären sitter på något som har barr, en kanske?

Hoppas någon kan ge mig ett svar på detta. Hoppas de är ätbara för vi har massor av dem på tomten.

Kram på er alla människobarn

Global uppvärmning?

Nja riktigt så illa tror jag inte att det är just för det här inlägget, men man vet ju aldrig.

I söndags åkte jag upp bageriet med snus till Mats och då såg jag att det hängde JÄTTELÅNGA istappar från taket och jag önskade att jag hade kameran med mig så jag kunde föreviga det. Det var så otroligt vacker.
Jag skickade med Mats kameran i tisdags så han kunde ta några bilder, tyvärr har en hel del smält bort i den varma vårvintersolen. Men här kommer några bilder ändå.


Foto Mats


Foto Mats
Kolla in istappen som är i vänstra framkant av bilden, den var enorm i söndags och gick nästan hela vägen från tak till mark. Nu verkar någon brutit av den och ställt den i snön. Synd, för jag tror inte att någon av arbetarna går den vägen.



Foto Mats

Det är lite mäktigt med sitappar, tycker jag. Så länge de hänger från taket och inte rwmlar ner på någon, vill säga.



Kram på er alla människobarn


Ute i friska luften

I dag har M och jag varit ute i naturen och lufsat omkring. Vi åkte mot Åre. Först for vi upp till det nya hotellet, Cooperhill. Det är inte färdigt än och när det är klart lär det kosta mer än vad våra plånböcker kan klara av. Det var väldigt fint där men fy vad många hus. Inte är det gratis att köpa hus där och jag kan inte förstå hur man kan betala hur mycket som helst för att få en stuga som har grannar runt om, både på höjden och på tvären.

Foto Fjällräven                                                                       Vy från Björnriket

När vi hade kollat in alla flotta hus stannade vi till vid Åre chokladfabrik och inhandlade lite smaskens. Naturligtvis provsmakade vi av alla sorter först *mums*

Foto Fjällräven                                                                       Åre chokladfabrik

Vi åkte vidare mot Ullodalen, där hade vi bestämt oss för att lägga ut filt och sovsäckar, mysa med kaffe och smörgås. Tråkigt nog försvann solen bakom de låga molnen, men mysigt hade vi iallafall.



Foto Fjällräven                                                                 
Smaskens att äta ute

Lite kallt blev det när solen försvann men vi hade ju sovsäckar med oss


Foto Fjällräven                                                       
Som sagt, lite kallt var det.


Jag har tagit över hundra bilder idag och många knäpptes genom bilrutan.


Foto Fjällräven 

Om man dricker kaffe och äter smörgås ute måste man lätta på trycket utomhus också *ler*


Foto Fjällräven                                                                     Nöden har ingen lag

När man kört igenom Åre mot Duved kör man över denna bro med detta konstverk.
Snyggt? Nä. Kreativt? Ja.


Foto Fjällräven                                                                                    Under bron
 
På samma plats som jag fotade bromålningen kunde jag ta en annan bild, bara jag vred mig 45 grader.
Jag måste säga att det nog är den mest fantastiska vy jag någonsin sett, i verkligheten.


Foto Fjällräven                                                          
Liten stuga vid Åre utfart

Jag tycker att det är så vansinnigt vackert, tänk att få bo vid denna underbara plats (vet inte om jag kan säga samma sak när solen inte ligger på och det förmodligen är som en gravkammare)


Vi stannade till på Ica i Åre och inhandlade lite middagsmat och nya frukostskålar (som jag spanade in i somras när jag var i Åre med mor, far, bror och son).

Som vanligt är Åre under om- och eller tillbyggnad. Byggställningar på nästintill alla hus. *suck, pust och stön*


Foto Fjällräven                                                                                      Bygge i Åre

men säga vad man vill om Åre, byggen eller inte, glada typer finns det där iallafall.


Foto Fjällräven                                                                          En glad GB-gubbe

Vi har haft en underbar dag ute i naturen, soligt med lagom tempratur, bara några minus. Skönt att bara vara ute, bara rå om varandra, mysa, äta gott och se allt fint som finns runt omkring oss.

Fast det är rätt skönt att komma hem också.


Foto Fjällräven                                                                              Hem ljuva hem

Undra vart nästa dagstur går?  Berättar så fort jag vet.

Kram på er alla människobarn, natti natti.


Jag har lärt mig flera saker idag

image182
Foto Fjällräven                                                             Dags att ta ut skotern

Igår (fredag) bestämde M och jag oss för att åka ut på en skotertur idag, lördag. Vi ringde en kompis till M och frågade om han ville följa med, det ville han. Han föreslog att vi skulle åka till hanns bror som har husvagn i Hovdet som ligger vid Bydalen.
Vi tittade på väderleksrapporten på fredagkväll och det skulle vara kanonväder, sol och bara några minusgrader.
När vi vaknade på lördagmorgon så snöade det lite. Det går nog över tänkte vi. M gick ut kl nio och hämtade in tidningen, ÖP, och då hade det kommit ca tre-fyra cm snö. En timma senare hade det kommit 1 dm och det snöade fortfarande. Redan där borde vi ställt in skoterturen.
Alltså lärdom nummer ett: Åk inte på skotertur när snön vräker ner.
Vi packade ner lite korv, kaffe och kaka. La även ner extra vantar och mössa. For bort till svärfar och hämtade skotern. Där mötte kompisen upp. Han talade om att han knappt hade sett något ut genom visiret på hjälmen för all snö som vräkte ner. Pling pling pling!!! Borde vi inte avstyrt turen!

Vi for iväg från Trångsviken över Storsjön i riktning mot Bydalen. Jag satt bakom M och såg av naturliga själ ingenting. Kompisen spårade och såg heller ingenting eftersom all lössnö yrde runt honom och skotern.
Vi skulle följa något som heter Spjätten, ja just det, SPJÄTTEN. Vad är det för jäkla namn. Efter 1 h och 25 minuter stannade vi för att dricka kaffe, då hade vi kört 2,9 mil. Hade jag då vetat att vi skulle åka ytterligare 5 mil och att det skulle ta oss ca 4 h så hade jag nog hoppat över kaffet med tanke på att man blir jäkligt nödig av kaffe. Hade jag också vetat att vi skulle välta, köra fast, få näst intill soppatorsk och att vi fick lämna skotrarna i Hovdet så hade jag KRÄVT att vi skulle vända hem igen.
Jag kände även att mina så kallade skoterstövlar läckte in vatten vilket gjorde att jag frös om fötterna och hade svårt att röra tårna.

Efter väldigt lång tid och lång körning förstod vi att vi kommit vilse. Vi kom av från skoterleden uppå fjället.
Vi träffade på två fantastiskt trevliga killar, pappa Jonny och sonen Kenny.Dom visste ungefär vart vi skulle och dom åkte före och visade vägen (leden). Men vad händer, även dom tappar bort sig. Nu hade mina tår börjat göra riktigt ont och jag var rejält uppskrämd. För mig som kommer från södra Sverige är detta en helt ny upplevelse. Snö så långt ögat ser och alla träd och fjäll ser ungefär likadana ut. Jag var helt övertygad om att vi skulle få tillbringa natten  på fjället och att mina fötter skulle förfrysa. Denna snälla människa, Jonny, erbjöd mig sina stövlar för att jag skulle bli varm men jag tackade snällt nej. M gav mig sina strumpor och därefter masserade han mina fötter. Fattar ni, en vilt främande människa ruskar runt på mina svinkalla fötter medans M får vara barfota i sina stövlar. Jag tog ett par plastpåsar runt fötterna innan jag stoppade ner dom i de pissvåta stövlarna. Jag fick sen skutta runt för att få igång blodcirkulationen.
Lärdom nummer två och tre: Ha vattentäta stövlar och även ett ombyte kläder med.

Efter många om och men hittar vi rätt skoterled och far vidare alla fem. Men fy satan, det var fruktansvärt mycket snö och vi körde över en gigantisk sten och då välte skotern. Jag fick panik för jag kände att hade skotern tippat lite till hade jag klämt fast foten mellan stenen och skotern. Jag fick hjälp att komma loss och sen slet M och den snälla sonen med våran skoter tills den kom loss. Då körde sonen fast med sin skoter. M hjälpte honom så den kom loss. Vi åkte några meter och framför oss hade den snälla pappan kört fast. Jag vågade inte ens kliva av våran skoter för jag bara sjönk i all snön och jag har inte kraft att häva mig upp. M, kompisen, pappan och sonen pulsade i den hemskt djupa snön, ibland sjönk de ner ända till axlarna. Jag fattar inte att dom orkade ta sig fram? Dom slet som djur för att få loss skotern och dom fick kämpa flera gånger för den körde fast flera gånger.
Kompisen var så trött och utmattad att han oroade sig för hjärtat. Vilket fick mig att känna ännu mer panik. Det skulle inte dröja allt för länge innan mörkret skulle infinna sig och jag var övertygat om att vi inte skulle klara oss därifrån. Vi fick loss alla fyra skotrar tillslut men då gav pappans skoter upp. Batterit var slut och han fick åka med sonen och därmed lämna sin skoter på plats. Vi kom upp från denna helvetesgrav och efter en stund vinkade vi adjö till Jonny och Kenny. Vi for vidare och hittade till slut fram till kompisens broder och dennes fru.
Vi stannade en liten stund och sen lånade vi deras bil hem. Vi ska åka tillbaka imorgon när M slutat jobbet och  dra hem skotrarna på släpvagn.
Lärdom nummer fyra: Ha alltid full tank i skotern, man vet aldrig hur långt man behöver köra.

Mitt uppi denna totala kaos som var tidvis så behöll M sitt otroliga lugn och slet som en gnu för att allt skulle bli bra. Du är så fantastisk på alla sätt och vis och du är min absolut största hjälte. Jag älskar dig ofantligt mycket.

Vi kom hem hela och kanske inte så rena men allt gick ju bra till slut och middagen smakade riktigt, riktigt gott efter 9 timmars äventyr utan något annat än en kopp kaffe.

När jag släckte lampan i trappen märkte jag att det luktade stall där. Det ligger en inte så liten ren(fäll) i trappen för att torka. Det är härligt att bo på landet *fniss*
Vet du vad pappa, om jag klipper isär renfällen i små bitar blir det massor av små, små renar *internt*
Puss på dig M, du är bäst


Underbara vinter

Igår var jag i Östersund en sväng och när jag parkerade vid Storsjöns strand så är det detta som möter ens blick.
Inte konstigt att man älskar vintern.

image139
Foto Fjällräven                                                          Skidbacken på Frösön

image137
Foto Fjällräven                      Vy från Badhusparken  Östersund mot Frösön

image138
Foto Fjällräven                               Från Badhusparken mot småbåtshamnen

RSS 2.0