Lämna aldrig levande ljus!

 
Mor och far har en adventsljusstake i trä som morbror Urban har gjort, den är jättefin och i vår familj så är vi väldigt duktiga på att aldrig lämna levande ljus i rum som vi inte befinner oss i.
I söndags så satt familjen runt köksbordet och tre ljus var tända i adventsljusstaken, vi såg att det första ljuset snart hade brunnit färdigt men eftersom det sitter såna där ljussläckare på ljusen så satt vi liksom och väntade för att se hur länge det skulle ta innan det slocknade. Men se gjorde det inte, slocknade alltså, det brann och rök och till slut började nötterna bli lite väl heta och vi blåste ut ljuset.
 
 
Så lämna aldrig levande ljus tända om du lämnar rummet, det är inte speciellt jobbigt att blåsa ut dem och sen tända igen när du kommer tillbaka till rummet, å du, lita inte på ljusvakten.
 
Kram på er alla människobarn
 

Inskränkt livstilscoach

Ja jag vet inte vad jag ska säga om det här, jag varit hos en människa som är sköterska och kallar sig även för livsstilscoach. Jag gick dit för jag vill verkligen ha hjälp med att förändra min livsstil, förändra mitt liv helt enkelt.
Så vad gick det ut på? Vad frågade hon mig?
 
Första frågan: Sömn, hur är det med sömnen?
Skit svarade jag, jag har inte sovit en enda hel natt sen jag fick barn och han fyller 27  år snart. Absolut inte Kims fel att jag sover dåligt utan det är bara det att jag kommer ihåg att jag inte sovit en hel natt sen dess, var säkert flera år innan som jag inte heller sov. Men i alla fall så förklarade jag hur mina nätter vanligtvis sett ut och hur de ser ut just nu och hon höll ju med om att det var åt helvete, hon kanske inte sa det med de orden men det var vad hon menade.
 
Andra frågan: Motion, hur är det med den biten?
Ja jag är ju inte den där som går på gym eller träningspass men jag promenerar ibland och jag gör min sjukgymnastik varje morgon. När jag jobbar så blir det inga promenader, det finns det inte energi till.
Okej, bra sa hon. Ja precis, det var det enda hon sa om motion.
 
Tredje frågan: Matvanor?
Ja helt klart äter jag fel, annars skulle jag ju inte ha den här kroppen. Vi pratade om vad som var bra och vad som var mindre bra för kroppen. Hon pratade länge om att viss mat inte är bra utan att egentligen nämna någon mat överhuvudtaget. Jag berättade att jag är vegetarian och att jag äter mycket grönsaker, frukt, soja- och quornprodukter. Att jag är allergisk mot nötter och att jag inte kan äta laktos och för mycket mjölkprodukter. Talade också om att jag äter fisk men inte för mycket eller varje dag, att jag äter ägg men inte som ett kokt ägg till frukost
Hon tyckte inte att jag behövde göra så stora förändringar, sluta bara med alla kolhydrater, precis, ALLA!! kolhydrater. Inga rotfrukter, ingen frukt, inga quornprodukter, inga sojaprodukter, ingen pasta, inget ris, ingen bulgur, ingen potatis, inte mjöl, inte gryn, inte bönor, inte linser......ja väldigt mycket inget..
Min fundering då är ju vad jag ska äta, jag kan ju knappast lägga på lite extra kött på tallriken? När jag frågade henne vad hon kunde föreslå som frukost eftersom jag inte längre skulle äta gröt till frukost.
Då föreslog hon: Ägg är ju bra och mättande, två kokta ägg står man sig på fram till lunch, tillsätt också en fet dressing till äggen.
Ehhh, va? Jag har ju precis sagt att jag inte är jätteförtjust i ägg så där naturellt.
Och till middag, vad ska jag ha till mina grönsaker?
Förslaget var då: lägg till grönsaker, fisk och ägg är ju ett bra val. Synd att du inte kan äta nötter för det är bra för kroppen.
 
Ja det finns säkert massor som är bra för kroppen, om man tål det men jag kan ju inte bara tänka mig mätt.
Tycker att människan var riktigt korkad som kom med detta förslaget, att bli LCHFare när jag informerat att jag är vegetarian, allergisk mot nötter och mandel, laktosintollerant och för mycket mejeriprodukter blir inte bra även om de är laktosfria. Tycker nog att hon är rätt inskränkt i sitt tänkande.
För om man som jag har problemmed vikten, av säkert olika orsaker, men till stor del av matintaget så borde hon förstå att detta skulle vara totalt omöjligt för mig att genomföra, skulle klara mig några dagar och sen skulle jag kräkas av alla ägg, fisk och feta såser för att snabbt gå tillbaka in i gamla mönster.
Hon frågade om jag ville komma tillbaka till henne för att checka läget och jag sa att jag ville det men när jag kom hem och funderat på vad hon sagt så insåg jag att vi två inte hade något att prata om igen.
Har träff med en annan sköterska på samma ställe och bad henne om hjälp med vikten och hon var väldigt fundersam på vilka råd jag fått av den dietisten.
 
Ibland önskar jag att jag skulle bli extremt allergisk mot socker, vore perfekt om jag kunde få en allergichock pga socker så jag verkligen höll mig ifrån det. Det är verkligen ett missbruk, precis som vilket annat missbruk.
Ju sämre jag mår, ju mer äter jag, ju mer jag äter ju sämre mår jag, moment 22. :-(
 
Tänk om livet vore enkelt, vad skönt det skulle vara då :-)
 
Kram på er alla människobarn
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Mycket märkligt och obehagligt!

Har spenderat helgen med två av mina kusiner i vår huvudstad. Bussresa med teater, shopping och mycket ätande. Jättetrevligt, precis som det ska vara och alltid är med dessa två. Men ju mer jag funderar, ju mer märkligt tycker jag att det blir.
Alla som känner mig vet att jag är väldigt punktlig, förr vara jag alltid på plats långt innan avtalad tid, nu är jag faktiskt lite bättre på att inte stå och vänta för tidigt men om jag skulle bli en minut sen så ringer jag alltid och talar om det. Alla vet också att jag sover väldigt lite, sover nästan alltid väldigt ytligt. Vaknar av minsta lilla ljud och vaknar alltid om jag rör mig i sömnen. Vet tvärsäkert att jag inte sovit en hel natt sen Kim föddes och han blir 27 i februari. Förr i tiden hade jag en väckarklocka som lät pipipipiii, pipipipiii, en sån där vanligt liten enkel sak, precis innan den ringde så kom det ett litet klickljud, av det ljudet vaknade jag och stängde nästan alltid av klockan innan den började pipa, då förstår ni hur lätt jag sover.
I fredags var vi på en italiensk restaurang, där drack jag en öl men vi startade med ett par öl i kusinernas rum och efter det gick vi tillbaka till hotellet där vi tog oss varsin öl i baren, alltså drack jag 4 öl med start kl. 16.30 och den sista kl. 22.30, 4 öl på 6 timmar. Två av dessa öl var på 4,5%, alltså snäppet starkare än folköl. Det jag vill ha sagt med detta är att jag alltså inte var full, påverkad av alkohol, javisst men långt ifrån full.
När klockan är halv tolv så går vi upp på våra rum, jag sover i ett och kusinerna delar ett annat. Vet att jag startade tv'n men sen är det kolsvart. Kommer ihåg att jag var väldigt trött men det är ju inte konstigt när jag vaknat före fem på morgonen och sen rest en halv dag. Somnar utan att stänga av tv'n men vaknar vid tretiden på natten av att jag sitter i sängen med öronpropparna i handen. Har ingen aning om jag suttit så sen jag somnade eller om jag stoppat i propparna och sen tagit ur dem, inte den blekaste. Går upp för att gå på toaletten och tänker för mig själv; väldigt vad jag stapplar fram. När jag sätter mig på toaletten så liksom ramlar jag ner på stolen och då tänker jag också att det var väldans vad jag är fumlig och flummig. Men tycker ändå att det verkar normalt eftersom vi är på resande fot, kommer inte ihåg att jag gick tillbaka till sängen.
Jag har ställt klockan på ringning halv åtta eftersom vi ska träffas i lobbyn klockan åtta för frukost. Det kommer jag faktiskt ihåg, att jag ställt klockan på ringning. Den ringer vid alarmtiden och om jag inte stänger av den så ringer den var femte minut. Detta händer aldrig eftersom jag nästan alltid vaknar före klockan ringer men jag vet att det gör så, det har jag testat. När klockan är tjugo över åtta vaknar jag av att en hotellpersonal kommer in och säger god morgon och tar mig i foten, bakom henne står mina kusiner och jag hör Gabriella när hon lite lätt hysteriskt frågar mig vad jag sysslar med, sen brister det för henne och hon lägger sig bredvid mig och börjar gråta, hon var övertygad om att jag var död.
Det har varit full kalabalik och jag fattar inget. Ber om ursäkt flera gånger för att jag försovit mig.
Jag säger att vi ses om några minuter vid frukosten och jag stapplar än en gång ut på toaletten, kissar, borstar tänderna och tar på mig kläder. Går ner för trappen och vet knappt vart jag är, vet inte åt vilket håll jag ska gå åt och får verkligen tänka efter för att förstå vad jag ska göra och vart jag ska ta vägen.
När vi sitter där och äter frukost så berättar de att de gått ner i lobbyn klockan åtta och när jag inte var där så letade de i frukostmatsalen men när jag inte var där heller så ringde de på min mobil och när jag inte svara så gick de upp till min rum och knackade på. Jag svarade inte och de ringde igen på min mobil och de hör att den ringer högt och ljudligt. Då förstod Gabriella att nåt var galet, hon känner mig väl och detta var fel. De gick ner i lobbyn och förklarade för en personal och hon följde med upp för att öppna dörren. Hennes kort funkade inte och gick för att hämta ett annat som inte heller det fungerade. Under tiden ringde Gabriella min mobil men jag vaknade inte. Tillslut så använde det någon slags nyckel som används vid brand, jag hade låst dörren inifrån.
Under dagen försökte jag hela tiden skylla på att jag var trött, sovit dåligt, rest långt....osv... men nu vet jag inte längre. Jag har sovit dåligt i snart 30 år och jag har aldrig vaknat på det här viset, så förvirrad. Eller har jag det? Jo det har jag, när jag varit sövd under operationen, då vaknar jag och känner mig så här flummig och förvirrad. Först på eftermiddagen började jag känna mig normal, jag kände mig absolut inte sjuk men det kändes konstigt. Lite rädd var jag för att det skulle kunna vara något allvarligt, stroke, hjärtinfarkt eller vad man nu kan drabbas av men nu har jag slagit bort dom tankarna.
Så varför sov jag så djupt? Har jag blivit drogad? Ingen aning, jag lämnade aldrig min öl från uppsikt så det känns väldigt omöjligt att någon skulle kunna gjort det.
Nu mår jag som vanligt, varken piggare eller tröttare än vanligt men helt klart känns det obehagligt.
 

En liten varning så här i juletider!

Alla som känner mig vet att jag älskar levande ljus. Jag tänder massor med värmeljus och blockljus varje kväll. Det är mysigt och det ger en viss värme.
Det första adventsljuset som vi hade tänt i söndags hade brunnit för länge för att kunna hänga med varje söndag fram till jul. Därför tänkte jag att jag eldar upp det som är så sätter jag dit ett nytt sen.
Jag har ALLTID koll på mina ljus, trodde jag. Rätt som det var när vi satt i soffan och tittade på tv så hör jag ett sprakande ljud. Lite som när det kommer vatten på en varm platta. Det var mossan som knastrade, det brann.
Jag hade glömt ljuset!!!
Nu blev det inte så farligt. Nöten hade blivit svart, det lilla äpplet hade börjat smälta och mossan brann. Allt står på spiselkransen och det är oasis i botten och halva koppen är fylld med vatten.
Denna gång gick det bra. Men jag kan lova att jag hädanefter kommer att vara ännu mer försiktig.

image71
Foto Fjällräven


RSS 2.0