Mitt vardagsliv

Jag har lärt mig flera saker idag

Foto Fjällräven                                                             Dags att ta ut skotern

Igår (fredag) bestämde M och jag oss för att åka ut på en skotertur idag, lördag. Vi ringde en kompis till M och frågade om han ville följa med, det ville han. Han föreslog att vi skulle åka till hanns bror som har husvagn i Hovdet som ligger vid Bydalen.
Vi tittade på väderleksrapporten på fredagkväll och det skulle vara kanonväder, sol och bara några minusgrader.
När vi vaknade på lördagmorgon så snöade det lite. Det går nog över tänkte vi. M gick ut kl nio och hämtade in tidningen, ÖP, och då hade det kommit ca tre-fyra cm snö. En timma senare hade det kommit 1 dm och det snöade fortfarande. Redan där borde vi ställt in skoterturen.
Alltså lärdom nummer ett: Åk inte på skotertur när snön vräker ner.
Vi packade ner lite korv, kaffe och kaka. La även ner extra vantar och mössa. For bort till svärfar och hämtade skotern. Där mötte kompisen upp. Han talade om att han knappt hade sett något ut genom visiret på hjälmen för all snö som vräkte ner. Pling pling pling!!! Borde vi inte avstyrt turen!

Vi for iväg från Trångsviken över Storsjön i riktning mot Bydalen. Jag satt bakom M och såg av naturliga själ ingenting. Kompisen spårade och såg heller ingenting eftersom all lössnö yrde runt honom och skotern.
Vi skulle följa något som heter Spjätten, ja just det, SPJÄTTEN. Vad är det för jäkla namn. Efter 1 h och 25 minuter stannade vi för att dricka kaffe, då hade vi kört 2,9 mil. Hade jag då vetat att vi skulle åka ytterligare 5 mil och att det skulle ta oss ca 4 h så hade jag nog hoppat över kaffet med tanke på att man blir jäkligt nödig av kaffe. Hade jag också vetat att vi skulle välta, köra fast, få näst intill soppatorsk och att vi fick lämna skotrarna i Hovdet så hade jag KRÄVT att vi skulle vända hem igen.
Jag kände även att mina så kallade skoterstövlar läckte in vatten vilket gjorde att jag frös om fötterna och hade svårt att röra tårna.

Efter väldigt lång tid och lång körning förstod vi att vi kommit vilse. Vi kom av från skoterleden uppå fjället.
Vi träffade på två fantastiskt trevliga killar, pappa Jonny och sonen Kenny.Dom visste ungefär vart vi skulle och dom åkte före och visade vägen (leden). Men vad händer, även dom tappar bort sig. Nu hade mina tår börjat göra riktigt ont och jag var rejält uppskrämd. För mig som kommer från södra Sverige är detta en helt ny upplevelse. Snö så långt ögat ser och alla träd och fjäll ser ungefär likadana ut. Jag var helt övertygad om att vi skulle få tillbringa natten  på fjället och att mina fötter skulle förfrysa. Denna snälla människa, Jonny, erbjöd mig sina stövlar för att jag skulle bli varm men jag tackade snällt nej. M gav mig sina strumpor och därefter masserade han mina fötter. Fattar ni, en vilt främande människa ruskar runt på mina svinkalla fötter medans M får vara barfota i sina stövlar. Jag tog ett par plastpåsar runt fötterna innan jag stoppade ner dom i de pissvåta stövlarna. Jag fick sen skutta runt för att få igång blodcirkulationen.
Lärdom nummer två och tre: Ha vattentäta stövlar och även ett ombyte kläder med.

Efter många om och men hittar vi rätt skoterled och far vidare alla fem. Men fy satan, det var fruktansvärt mycket snö och vi körde över en gigantisk sten och då välte skotern. Jag fick panik för jag kände att hade skotern tippat lite till hade jag klämt fast foten mellan stenen och skotern. Jag fick hjälp att komma loss och sen slet M och den snälla sonen med våran skoter tills den kom loss. Då körde sonen fast med sin skoter. M hjälpte honom så den kom loss. Vi åkte några meter och framför oss hade den snälla pappan kört fast. Jag vågade inte ens kliva av våran skoter för jag bara sjönk i all snön och jag har inte kraft att häva mig upp. M, kompisen, pappan och sonen pulsade i den hemskt djupa snön, ibland sjönk de ner ända till axlarna. Jag fattar inte att dom orkade ta sig fram? Dom slet som djur för att få loss skotern och dom fick kämpa flera gånger för den körde fast flera gånger.
Kompisen var så trött och utmattad att han oroade sig för hjärtat. Vilket fick mig att känna ännu mer panik. Det skulle inte dröja allt för länge innan mörkret skulle infinna sig och jag var övertygat om att vi inte skulle klara oss därifrån. Vi fick loss alla fyra skotrar tillslut men då gav pappans skoter upp. Batterit var slut och han fick åka med sonen och därmed lämna sin skoter på plats. Vi kom upp från denna helvetesgrav och efter en stund vinkade vi adjö till Jonny och Kenny. Vi for vidare och hittade till slut fram till kompisens broder och dennes fru.
Vi stannade en liten stund och sen lånade vi deras bil hem. Vi ska åka tillbaka imorgon när M slutat jobbet och  dra hem skotrarna på släpvagn.
Lärdom nummer fyra: Ha alltid full tank i skotern, man vet aldrig hur långt man behöver köra.

Mitt uppi denna totala kaos som var tidvis så behöll M sitt otroliga lugn och slet som en gnu för att allt skulle bli bra. Du är så fantastisk på alla sätt och vis och du är min absolut största hjälte. Jag älskar dig ofantligt mycket.

Vi kom hem hela och kanske inte så rena men allt gick ju bra till slut och middagen smakade riktigt, riktigt gott efter 9 timmars äventyr utan något annat än en kopp kaffe.

När jag släckte lampan i trappen märkte jag att det luktade stall där. Det ligger en inte så liten ren(fäll) i trappen för att torka. Det är härligt att bo på landet *fniss*
Vet du vad pappa, om jag klipper isär renfällen i små bitar blir det massor av små, små renar *internt*
Puss på dig M, du är bäst

Vilket äventyr!!
Herregud, vilken dag ni måste ha haft! Du beskriver ju hela dagen så ofantligt roligt, så att man kan inte låta bli att sitta här och fnissa lite...himla tur att ni kom hem helskinnade iallafall!! =)
Kram!

Låter som ett extremt äventyr. /Kram F

Ja så här i efterhand kan man till och med skratta åt vissa delar av turen men just då var det väldigt jobbigt. Som ensam ovan tjej känner man sig mest ivägen och till besvär. Men jag älskar fortfarande skoteråkning och hoppas det kan bli en tur nästa helg.