Semester del 1.
Nu var det längesen det skrevs något i den här bloggen och jag skall nu försöka summera vad som hänt de sista veckorna.
Vi började vår semester för drygt tre veckor sedan och efter att vi packat motorcykel och släp bar det av mot Trollhättan.
Foto Susanne Klar för avfärd
Vi tog oss till Mora där vi bokat varsin sängplats på Red Wings klubbhus (Moras mc-klubb).
Foto Fjällräven Sängplats på Red Wings i Mora
Det var helt okej om man inte har något emot att gå på utedass (vilket jag har) men kommer man på kvällen och ska vidare på morgonen så känns det jobbigt att slå upp tältet och då var detta ett bra och billigt alternativ, 75 kr/bädd. Trevligt folk var det också.
Vi åkte vidare på onsdagmorgon och bestämde oss då för att åka raka vägen till Uddevalla sjukhus för att hälsa på Millan, jag ville inte vänta en minut längre än nödvändigt så därför klev vi in på avdelningen i full mc-mundering och eftersom det var 30 grader varmt ute så kan ni förstå att det var rätt svettigt *ler*
Men det var det värt, det var semesterns absoluta höjdpunkt att få träffa Millan igen. Naturligtvis blev det känslosamt och vi grät en skvätt.
Millan berättade hur hon mådde, vad som hade hänt och vad hon gör för att träna sig tillbaka till livet igen och även om orden var svåra att hitta ibland och det var många gissningar så var det helt underbart att höra hennes röst igen.
Höra skrattet och se hennes gester igen.
Jag har varit så fruktansvärt rädd för att hon inte skulle vara Millan längre, men det var hon *lycka*
Vi stannade ett par timmar och sen åkte vi hem till Skoftebyn för att träffa resten av ligan.
Varje dag åkte jag till Millan för att hälsa på, hon fick snällt finna sig i mitt sällskap, dagarna går ju så snabbt och jag ville vara hos henne så mycket som möjligt.
Så kom då dagen då hon skulle få åka hem till mamma och pappa på sin första permission. Det gick som en dans, hemtjänsten kom och hjälpte till med toabesök och dyligt. Det var underbart att se Millan i normal miljö igen.
På lördagen var det dags för permission igen och då var hon hemma hela dagen.
Den sedvanliga lördagsfikan var då förflyttad från stans cafe till Café Skoftebyn och släkten kom dit.
Foto Fjällräven Lördagsfika i Skoftebyn
Kim, Helena, Jimmie, Bassen, Mats och jag passade på att besöka Liseberg. Det är alltid trevligt (och dyrt). Vi startade med en tur i Flumride och naturligtvis var det jag och Kim som blev blötast, det ligger nog i generna *fniss*
Bassen och Kim försökte sig på att slå Onkel Sam men det verkar vara extremt svårt. Kim fösrökte sig på ett litet smakprov på Jimmies glass *ler* Bassen boxas med full kraft. Vi avslutade åkandet med radiobilar, alltid lika roligt.
På väg ut från Liseberg passade Bassen på att lägga sina sista mynt på ett chokladhjul och naturligtvis vann han.
Foto Fjällräven En lycklig broder
Kram på er alla människobarn, jag återkommer senare med mer semeter.
Vi började vår semester för drygt tre veckor sedan och efter att vi packat motorcykel och släp bar det av mot Trollhättan.
Foto Susanne Klar för avfärd
Vi tog oss till Mora där vi bokat varsin sängplats på Red Wings klubbhus (Moras mc-klubb).
Foto Fjällräven Sängplats på Red Wings i Mora
Det var helt okej om man inte har något emot att gå på utedass (vilket jag har) men kommer man på kvällen och ska vidare på morgonen så känns det jobbigt att slå upp tältet och då var detta ett bra och billigt alternativ, 75 kr/bädd. Trevligt folk var det också.
Vi åkte vidare på onsdagmorgon och bestämde oss då för att åka raka vägen till Uddevalla sjukhus för att hälsa på Millan, jag ville inte vänta en minut längre än nödvändigt så därför klev vi in på avdelningen i full mc-mundering och eftersom det var 30 grader varmt ute så kan ni förstå att det var rätt svettigt *ler*
Men det var det värt, det var semesterns absoluta höjdpunkt att få träffa Millan igen. Naturligtvis blev det känslosamt och vi grät en skvätt.
Millan berättade hur hon mådde, vad som hade hänt och vad hon gör för att träna sig tillbaka till livet igen och även om orden var svåra att hitta ibland och det var många gissningar så var det helt underbart att höra hennes röst igen.
Höra skrattet och se hennes gester igen.
Jag har varit så fruktansvärt rädd för att hon inte skulle vara Millan längre, men det var hon *lycka*
Vi stannade ett par timmar och sen åkte vi hem till Skoftebyn för att träffa resten av ligan.
Varje dag åkte jag till Millan för att hälsa på, hon fick snällt finna sig i mitt sällskap, dagarna går ju så snabbt och jag ville vara hos henne så mycket som möjligt.
Så kom då dagen då hon skulle få åka hem till mamma och pappa på sin första permission. Det gick som en dans, hemtjänsten kom och hjälpte till med toabesök och dyligt. Det var underbart att se Millan i normal miljö igen.
På lördagen var det dags för permission igen och då var hon hemma hela dagen.
Den sedvanliga lördagsfikan var då förflyttad från stans cafe till Café Skoftebyn och släkten kom dit.
Foto Fjällräven Lördagsfika i Skoftebyn
Kim, Helena, Jimmie, Bassen, Mats och jag passade på att besöka Liseberg. Det är alltid trevligt (och dyrt). Vi startade med en tur i Flumride och naturligtvis var det jag och Kim som blev blötast, det ligger nog i generna *fniss*
Bassen och Kim försökte sig på att slå Onkel Sam men det verkar vara extremt svårt. Kim fösrökte sig på ett litet smakprov på Jimmies glass *ler* Bassen boxas med full kraft. Vi avslutade åkandet med radiobilar, alltid lika roligt.
På väg ut från Liseberg passade Bassen på att lägga sina sista mynt på ett chokladhjul och naturligtvis vann han.
Foto Fjällräven En lycklig broder
Kram på er alla människobarn, jag återkommer senare med mer semeter.
Kommentarer
Postat av: Robert
Härligt att se lite liv här på din blogg! Förstår att du har en hel del att skriva om! Vilken fräck liten kärra ni skaffat till mc:n, den har min sambo pratat mycket om, för han har ju sett den "live", haha! Och fikorna som bedrivs i Trollhättan är ju alltid lika trevliga. Kram så länge!
Trackback
